Ekonomi & Arbetsliv

Vikkeramik

I Uddevalla kommun, närmare bestämt i Skredsvik, ligger Sofia Gunnardotters keramikverkstad. Alldeles nyligen öppnades även  butik i den gula stugan. Det hela började med en kvällskurs på ABF år 2000. Sofia har alltid hållit på med hantverk i olika former, men just keramikleran har blivit det som Sofia fastnat för, såpass mycket att hon startade sitt företag för sju år sen – Keramiken i Skredsvik.

DSC_0169

Lera är ett eländigt material egentligen. Det är mycket passande i processen för att allt skall klaffa så att det blir en färdig produkt.

Sofia berättar att hon inte brukar ägna sig så mycket åt serietillverkning. Hon gör oftast ett begränsat antal av en produkt och sedan är det dags för något nytt.
Undantaget är hennes temuggar, kaffekoppar, formar och fat som nästan tar upp en hel vägg i butiken. Och tur är nog det, för de är så trevliga att dricka ur att man förmodligen kommer att vilja köpa hem fler.

Just nu har det tillverkats en del vita  ljuslyktor, både amplar och vanliga. De kom till av ett misstag, precis som det ofta går till när Sofia skapar.

Man kan ju aldrig veta innan man börjar hur resultatet skall bli och vilken form leran vill anta idag. Och jag brukar inte tänka ut innan hur jag vill att det skall bli när jag skapar nytt, utan det mesta händer på drejskivan.

DSC_0237Förutom det egentillverkade keramikgodset, kommer butikens övriga utbud till stor del från Dalarna. Kanske beror det på att Sofia kommer från Leksand?

DSC_0192 (6)

På bordet ligger lammskinn från gården. På väggen till vänster hänger handfat i keramik, dessa var bland det första som tillverkades på Keramiken i Skredsvik och är något av företagets signum. De kom till av att Sofia inte hittade några handfat ute i handeln som hon ville ha, så då bestämde hon sig för att göra egna istället.

DSC_0230Bruksföremål inspirerade av utseendet på skärvor som funnits vid utgrävningar.

DSC_0184 (6)

Ljuslyktor och amplar lyser upp den mörka årstiden. Nedanför fönstret skymtar importgods från dalarna, knästrumpor i ull.

DSC_0199 (6)

Fram till 60-talet var byggnaden bostad. Ett halvt sekel senare blev den en butik. Halsbanden ovan hänger på en träbit som tills alldeles nyligen fungerade som stötta till en släpkärra. Vad som är skrot för svärfar kan vara en skatt för Sofia!

Text: Regina Johansson
Bild: Liza Kettil

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s