Ekonomi & Arbetsliv

Rapport: Vad händer på mjölkgården?

Nittio bestämda kor som innehar ett stycke familj – Helen Andersson från Uddevalla delar med sig av en liten inblick i vardagen på en gård med mjölkkor, där kor är som kor är mest.

Starten på det nya året i lagården kunde varit bättre. Sänkning av mjölkpriset, följt av julklappar som kalvförlamning och juverinflammationen from hell, väl inprickade på de rödaste dagarna. Korna har verkligen känsla för uttrycket ”som grädde på moset”.
Efter det kom den årliga influensan då kor och kalvar nös och sket på kapp. Man fick likt en proffsboxare gira och ducka då korna sköt skarpt i hostattackerna – ordet koskit fick en helt ny innebörd. Hur som helst får man ju vara innerligt tacksam att kor inte kräks trots allt!

Kossorna är nu på bättringsvägen och glädjande nog på väg tillbaks till den fina produktionen vi hade innan detta slog till. Vid provmjölkningen mjölkade min favoritko Kulla 30 liter på ett bräde! Då får man ta att man har blivit adopterad som kalv. Jag är utsedd som den upphöjde, som ska putsas tills skinnet glänser. Maken däremot duger inte alls. Att kors tungor mest liknar grovt sandpapper är en bagatell enligt Kulla. Hör hon min röst går larmet, hon bölar och tjatar tills jag kommer med mjölkmaskinen. Hon är en äldre dam med sex kalvar i bagaget och det är samma visa varje gång. Hon ska mat först, mjölkas först, och favoriseras på alla plan. Hon äger mig. Pronto! Men det är ett kärt besvär med en ko som hon.

Man funderar ofta vad man håller på med som bonde. När mjölkpriset rasar från nivån dåligt till katastrof är det lätt att man likt Arne Anka sitter där på sängkanten och funderar på om det verkligen inte finns ett lättare sätt att leva. Samtidigt är livet så självklart på något vis:

För man vet:
..att kvigorna är på lösen då svärfar (som ska på dans) galopperar förbi blöt som en katt med en handduk om höften. (vrålandes)
..att kvigorna är lösa då grannen längst bort på vägen ringer och frågar om vi känner till något om femton djur av varierande kulör, som uppehåller sig i den nyanlagda trädgården.
..att det blir regn när man slått rejäla arealer gräs.
..vart man ska vara på julafton, korna stänger inte röda dagar.
..att argaste kossan kalvar den där enda dagen på året mannen inte är hemma .
..att det absolut inte blir 3 veckors semester i Thailand – i år heller.

OBS! Kon på bilden har ingenting att göra med artikeln!
(Kon på bilden har ingenting att göra med artikeln!)

Gamla fiskare säger att ”havet, det tar och det ger”. Så är det med korna också. Mest består gåvorna av jobb, trasig utrustning och nån gång har de kostat på sig att skita i min ficka. Ställer du spånkärran i gången bakom dem är det nästan helt säkert att det levereras i den. Och så säger de belästa att djur inte kan tänka och planera djävulskap på det sättet. Våra kor har inte läst den undersökningen!

Vidare förväntas man upprätthålla femstjärnig service annars blir det genast avdrag i mjölktanken. Samtidigt ger det lyckan att vara sin egen (eller kanske bankens, men ändå) och känslan att lyckas klara både mor och barn vid en svår förlossning kan inte värderas i vare sig pengar eller Thailandssemester. Kossorna blir kära – om än krävande – arbetskamrater. De flesta har fått personliga namn. Seminpersonalen tror att barnen hittat på allihop, och det kan dom ju få fortsätta tro.  Men faktum är att för många år sen köptes det in en tjur av köttras, stor som ett hus. Min äldste son var fyra år gammal och döpte denna bastanta pjäs till Ove – efter morfar, till allas stora förtjusning. Dock höll sig morfar för skratt.

Text: Helen Andersson
Bild: Liza Kettil

3 replies »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s