Familj & Hälsa

Krönika: Plötsligt springer jag!

Att hitta glädje i att träna är inte det enklaste. Alla vet vi att det är bra för kroppen att träna men ändå är det så svårt att komma igång och skapa sig en bra vana i vardagen. Ofta går man ut för hårt vilket innebär att den nya ansatsen ganska snart kommer av sig. För min del är det nog där det oftast har fallit, att jag har tänkt att om man skall träna så måste det göras ordentligt och att jag inte haft tålamodet att hålla ut. Även om jag under några år har tränat på gym så har besöken där med tiden blivit mer sporadiska från att ha varit mycket frekventa till en början. För min del var vikten en faktor som gjorde att jag inte trivdes med att träna med andra. I mitt huvud var jag helt övertygad om att de andra hela tiden hade koll när jag sänkte tempot på löpbandet eller när jag faktiskt inte orkade alla armhävningar på gruppträningen. Det kändes pinsamt att bli för andfådd eftersom det var det ultimata beviset på att tjockisen inte klarade minsta ansträngning.

Idag har jag mer distans till mig själv och förstår att alla andra har fullt upp med sig själva och att träna och inte har tid att tänka på vad alla andra gör. När jag kunde släppa alla föreställningar jag hade om träningen då kunde jag börja träna på allvar. Nu har jag kommit till en punkt där jag kan längta efter träningen och verkligen ser fram emot såväl gruppträning som gymmet. De senaste veckorna tycker jag till och med att det är roligt att springa vilket känns lite märkligt. Jag har ju aldrig varit någon som springer, men nu är jag visst det och roligt har jag. Det som varit skillnaden den här gången är att jag har tagit det lugnt och ökat stegvis. Att träna en gång i veckan är en gång mer än ingen gång och där inledde jag min målsättning. Även en elitidrottare har börjat någonstans, ingen är fullkomlig från första stund även om vi ibland kan tro att det är så. Om det är roligt att träna är chansen större att jag fortsätter. Alltså gäller det att hitta något man gillar och börja med det. Cross trainer är ett redskap jag gillar och började min träning med lättare pass. Efter några gånger började jag sätta mål för mig själv vilket gjorde träningen roligare. Det som är spännande med träning är att ganska snart märker man att man vill testa sina gränser, klara sådant som är svårare och pröva nytt!

träning1

Tänk att jag tidigare har missat hur roligt det är att ro. Rofyllt på något sätt!

Läs gärna:

En kropp som hänger med i tempot

30:e graviditetsveckan – börja träna?

Träningsutmaningen – sent i graviditeten

Träningsglädje – höggravid och nybliven mamma

Text: Liza Kettil

Bild: Raimo Norrgran Kettil

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s