Livsstil

Krönika: När livet tar slut mitt i livet

Att livet en dag tar slut är vi alla medvetna om även om alla önskar att de skall ske senare än förr. Vi tänker oss ett liv som skall bli långt och många ser nog medellivslängden i Sverige som någon form av garant för ett långt liv. När döden väl infaller efter ett långt liv då kommer det inte som något helt oväntat även om det givetvis blir till en stor sorg. Det går trots allt att både förstå och acceptera att någon som är gammal lämnar detta livet. När någon som befinner sig mitt i livet dör är det desto svårare att både förstå och acceptera.

När någon som befinner sig mitt i livet plötsligt dör blir påverkan långt större än vad man kan tänka sig vid en första anblick. Sorgen är givetvis stor för de anhöriga och för vännerna. Något man kanske inte tänker på är hur arbetsplatsen påverkas av att en medarbetar plötsligt försvinner eller hur det kan förändra arbetet i en förening. När min mormor gick bort efter ett långt liv då var vi få som kom till kyrkan för ett sista farväl. Samma sak när min farmor även hon gick bort efter ett långt och innehållsrikt liv. När någon som är ung dör fylls kyrkan av människor som vill få möjligheten att ta farväl och få möjligheten att sörja tillsammans. Den som befinner sig mitt i livet har ofta ett arbete och kanske barn som går i skolan och engagemang i någon förening. När någon dör helt plötsligt blir det desto svårare att förstå varför oavsett vilken anledningen till dödsfallet har varit. Dessutom ställs vi inför vår egen dödlighet. Någon gång skall vi alla den vägen vandra och det är inte en helt angenäm tanke.

För några år sedan dog en nära vän till mig. Vi hade båda nyss fyllt 28 år och att livet skulle kunna ta slut vid den åldern kändes som en omöjlighet. För egen del blev det en påminnelse om att livet trots allt är skört och en uppmaning att inte skjuta mina drömmar på framtiden. För mig blev den händelsen avgörande för hur jag lever mitt liv. Livet går inte att förutse och hur långt det blir återstår att se. Det där är sådant som vi inte kan styra över. Det jag däremot kan styra över är vad jag väljer att lägga min livstid på. Jag väljer att leva livet och inte oroa mig för det som kan tänkas ske i framtiden. Jag väljer också att låta drömmar bli verklighet istället för diffusa minnen av något som kunde ha skett.

DSC_0997 (4)

Läs gärna:

Fake it till you make it

Hur hinner alla andra?

Good enough

Text: Liza Kettil

Bild: Liza Kettil

Kategorier:Livsstil

Tagged as: , , ,

1 reply »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s