Resor

Eva, Livålevas nya reseskribent!

Eva Sandberg är tjejen du inte vill spela flaggspelet med! Hon har nämligen övat in världens alla landsflaggor. Just nu försöker hon lära sig samtliga huvudstäder men det går lite trögt. Att resa är något naturligt för Eva och första gången hon reste ut i världen var hon bara drygt ett år gammal. Den gången var resmålet Mallorca och sedan dessa har många länder och trä världsdelar betats av.

På min 24-årsdag i Tokyo - världens största och häftigaste stad

Eva på sin 24-årsdag i Tokyo vilket enligt henne är världens största och häftigaste stad. Inte dumt att fira sin födelsedag där helt enkelt!

Eva kommer från en lite ort i Bergslagen men flyttade för ett år sedan till Arboga tillsammans med sin sambo. Hon beskriver sig själv som en person som alltid får kallsupar när hon badar, som inte är så förtjust i kolsyra, som gärna argumenterar emot trots att hon egentligen håller med, och som bekymrar sig över världens orättvisor. I september byts bostaden mot en ny adress i Kenya där hon skall arbeta med bistånd under 20 veckor.

Hade precis börjat vänja mig vid tanken på att livet helt enkelt är orättvist när jag blev erbjuden den sökta praktikplatsen i Kenya för att jobba med – just det, bistånd. Så nu kommer jag äntligen få dra mitt strå till stacken, och bidra att förbättra villkoren för östafrikanska bönder.

Arbetsuppgifterna kommer annat att handla om att utveckla databaser, skapa trycksaker och liknande vilket passar bra för Eva som nyss tagit en kandidatexamen i informationsdesign, inriktning textdesign, från Mälardalens högskola. Att vara volontär i Afrika är något som Eva drömt om sedan hon slutade gymnasiet. Annat kom emellan och istället för att åka ut på långresa var Eva au pair i Tyskland, läste spanska i Spanien och jobbade med IT-support i Irland. Förra året genomfördes äntligen den efterlängtade långresan.

På Oktoberfest i Dublin, med den godaste korven - Bratwurst

På en oktoberfest måste man äta Bratwurst! Här är Eva på tysk oktoberfest i Dublin.

Min pojkvän och jag satt på en buss på väg hem från Värtahamnen – vi hade varit på en studentkryssning. Pojkvännen hade halsfluss och kände sig riktigt risig, men av någon anledning började vi prata om att resa och jag frågade honom om vi skulle flytta till Malta och jobba ihop pengar till en backpacker-resa. Och på den vägen var det. Han tände direkt på idén, Malta blev Irland och jag tog ett studieuppehåll. Mindre än ett år senare flyttade vi till Irland. Vi sparade undan €600 var, varje månad under de 8 månader som vi var där, och sen reste vi runt i Asien i 3 månader. Vi var i Japan, Kina, Malaysia och Thailand.

Eva beskriver sig själv som rastlös, att hon fort tröttnar på de platser hon befinner sig på och tror att det kan vara en anledning till att hon älskar att resa.

Kultur är viktigt i Evas liv! Hon läser och skriver gärna och tycker om teater. Under ett år medverkade hon i Arbogarevyn som skådespelare. Att hon trivs med att skriva passar ju bra eftersom Eva är ny skribent på Livåleva och kommer att skriva hon resor.

Spelar tant i en sketch i Arbogarevyn

Eva som tant i Arbogarevyn

 

När någon har varit ute och rest så pass mycket som Eva då blir man givetvis nyfiken på vad som varit bäst när hon varit ute och rest. Finns det någon upplevelse som varit starkare än andra?

När vi var i Guangxi-provinsen i södra Kina under vår långresa. Det sägs vara Kinas vackraste provins, och jag är fullt benägen att tro på det. Jag kommer att berätta mer om detta i min första artikel.

Den självklara följdfrågan blir givetvis då vad som varit absolut sämst när hon har varit ute och rest i världen.

Mina två sämsta reseminnen är också i Kina, båda på en tågresa. De var lika hemska båda, fast på olika sätt, så jag kan inte välja vilket som var värst. Det första var när vi gjorde den första tågresan i Kina, och hade bokat Hard Seat på ett nattåg från Shanghai till Beijing. Sätena var i trä med en tunntunn dyna på, och ryggstödet stod i 90 graders vinkel. Passagerare och tågpersonal rökte konstant cirka 2 meter ifrån oss, lamporna släcktes aldrig under natten och människor slutade aldrig prata. Denna resa tog ungefär 13 timmar och var alltså vårt första intryck av tågresandet i Kina. Vi reste aldrig mer i sittande ställning på kinesiska tåg efter detta.

Det andra minnet var vår längsta tågresa, från Chengdu till Guilin. Vi hade bokat Hard Sleeper, och tursamt nog fått två nedre sängar. Men det var inget modernt tåg med AC, som vi tidigare rest med, utan detta tåg hade bara en fläkt i varje ”kupé”. Det var säkert 30 grader varmt inne i tåget. Jag var dunderförkyld, men hade tagit med mig för lite papper att snyta mig i. När det var dags för middag insåg vi att vi inte kunde äta de medhavda nudlarna, för vi hade akut tröttnat på dem och blev illamående vid tanken på dem. Det hade blivit ganska mycket nudlar under våra veckor i Kina… Tåget blev flera timmar försenat, och vårt vatten tog slut innan vi var framme. Den här resan skulle ha tagit 26 timmar om jag minns rätt, men blev alltså försenat.

Yeey, vi har plats i liggvagnen och vi har ännu inte tröttnat på koppnudlar

Här åker Eva tåg i Kina och har ännu inte tröttnat på koppnudlar!

Även om nästa resan ligger nära i tiden finns det även andra resmål som Eva drömmer om. I framtiden skulle hon vilja besöka Nya Zeeland och drömmer om storslagen natur, fantastiskt väder och trevliga människor.

För att läsa mer om Eva Sandberg besök gärna hennes blogg Nomaden.

Text: Liza Kettil

Bild: Tillhör Eva Sandberg

Kategorier:Resor

Tagged as: , , , ,

1 reply »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s