Resor

Där bergen växer i Kina

Medan pojkvännen och jag ännu sitter på tåget som rullar genom Guangxi börjar vi förstå varför detta kallas för Kinas vackraste provins. Naturen är fantastisk och det är här som sockertoppsbergen växer – bokstavligt talat. Marken eroderar nämligen snabbare än bergen, vilket alltså leder till att bergens höjd över marken blir högre och högre.

Bild 1

De växande bergen sedda från tågfönstret

Vi har varit på resande fot i två månader, och redan avverkat Japan och flera städer i Kina. Om en vecka ska vi vidare mot Malaysia och Thailand, innan den tre månader långa backpackerresan tar slut. Men än vi är fortfarande kvar i Kina, och när vi nu kliver av tåget i Guilin är vi törstiga, svettiga och smutsiga efter den 26 timmar långa resan från Chengdu. Vi ignorerar alla envetna taxichaufförer och börjar sakta gå mot vårt vandrarhem. Ryggsäckarna är tunga och vattnet vi köper är grusigt. Men vi hittar fram och får nyckeln till vårt rum. Ett privat dubbelrum har vi kostat på oss. Vi slänger av oss packningen och beställer in ”västerländsk” mat i vandrarhemmets restaurang. Min Spaghetti Bolognese har en kinesisk touch, och påminner inte någonstans om det italienska originalet. Men det här är Kina, och jag har sedan länge slutat att förvånas.

Bild 2

Spaghetti Bolognese a la Kina

Vi bor vid Li River, en drygt 80 kilometer lång flod, och precis utanför vandrarhemmet lyser färgglada lampor upp floden. Människor står på rad i vattnet, och det är en fascinerande syn. Vi har ingen aning om vad de sysslar med, men det är vackert och exotiskt.

Bild 3

Utanför vårt vandrarhem i Guilin

Guilin är en internationell stad. Det verkar vara hit som de västerländska turisterna åker, och priserna är därför lite högre än i tidigare besökta städer. Men som vanligt vill de kineser som kan engelska väldigt gärna prata med oss. Den här gången är det en ung kvinna som hoppar av sin cykel för att slå följe en stund. Hon frågar vad vi tycker om kinesiska maten, och vi erkänner att vi börjat tröttna på den. Vi blir då visade till ett café där kinesiskans väninna jobbar och där de serverar pizza.

 

Efter tre nätter i Guilin är det dags att ta bussen mot Yangshuo och vidare till Xing Ping. De fyrtio minuter som vi spenderar på den sista bussen är några av de mest minnesvärda stunderna från hela vistelsen i Asien. Bussen är liten, och avgår när den börjar bli full. Längst fram sitter några passagerare som pratar och skrattar med bussföraren. Bussvärdinnan står i den öppna dörren under färden genom Yangshuo, och ropar in nya passagerare. Vi kommer ut från stan och det är nu den mest fantastiska bussresa jag gjort i hela mitt liv börjar. Bussen skumpar fram på vägen, och vi sitter vid varsitt öppet fönstret. Det är kvävande varmt inne i bussen, men luften utanför svalkar och blåser i håret. Utanför reser sig sockertoppsbergen i all oändlighet. Vi sitter och stirrar, beundrar Guangxis skönhet och önskar att vi aldrig ska behöva kliva av den här bussen. Och det bästa med allt är vetskapen om att vi kommer få göra om den här resan igen imorgon.

Bild 4

Utsikten från den mest fantastiska bussresa jag gjort i hela mitt liv

Xing ping är en väldigt liten, och väldigt mysig by. Det finns inte mycket att göra här, men vi misströstar inte. Resan hit var värt allt, och vi ska dessutom bara stanna en natt. Dagen efter sitter vi lika hänförda och tittar ut genom bussfönstren, och den här gången tar jag även fram kameran. Under resan ut hade jag haft inte tid med det, för jag var rädd att missa något fantastiskt. Men nu måste jag dokumentera naturen, så att människor som inte varit här ska förstå vad vi menar när vi pratar om de växande bergen i Guangxi.

Bild 5

Den lilla byn Xing Ping

Tillbaka i Yangshuo blir vi upphämtade av ägaren till Yangshuo Culture House. Det är ett slags Guest House med helpension, och här ska vi spendera två nätter. Vi ser fram emot maten. Till lunch blir vi serverade stekt ris med massor av gurka, alldeles nylagat just för oss. Medan vi äter så åker ägaren iväg för att boka en flottfärd på Li River åt oss. Vi går ut för att utforska Yangshuo, men hinner inte gå många meter innan ett ljummet regn häftigt börjar falla över oss. Inget annat att göra än retirera tillbaka till vårt rum.

 

På kvällen blir det middag tillsammans med övriga gäster. Ägaren knackar på vår dörr för att berätta att maten är färdig. Det är hemtrevligt till max på Yangshuo Culture House. Och vilken middag sen! På äkta kinesiskt vis blir vi serverade varsin skål som vi fyller med ris, och framför oss på bordet finns åtta-tio olika rätter upplagda på fat. Vi vet inte vad hälften är för något, men hugger in på allt som ser spännande ut. Både vi och de andra sex gästerna är väldigt imponerade, och de flesta av oss är överens om att den fyllda chilifrukten är kvällens godaste. Det är ju så här vi avundsjukt har sett lokalborna äta ute på restaurangerna, stora grupper med familjer och vänner som äter tillsammans. Men med bara två personer i resesällskapet går det inte att äta sådana här middagar. Om man inte bokar boende på Yangshuo Culture House, förstås.

Bild 6

Middag på Yangshuo Culture House

Dagen efter är det dags för flodfärden. Vi får skjuts ner till floden där vi kliver på en egen lite flotte med tillförande förare. Han kör oss igenom ännu mer storslagen natur än den vi såg under bussresan mellan Yangshuo och Xing Ping. Vi är ordlösa, sitter bara och njuter. Jag ångrar att jag bara tog med mig undervattenskameran på färden, för kvalitén är långt ifrån så bra som med min andra digitalkamera. Men å andra sidan är det viktigare än att få uppleva detta i verkligheten, än att titta på bilderna efteråt. Vår förare stannar i alla fall vid två tillfällen för att vi ska kunna fotografera, och han erbjuder sig att ta kort på oss mot den fina bakgrunden.

Bild 7

Vi har klivit av flotten för att fotografera naturen

Färden tar 90 minuter, och sedan blir vi avsläppta i den lilla byn Fuli. Därifrån ska det gå bussar till Yangshuo, fast vi har ingen aning om var vi hittar dem. Så vi väljer helt enkelt en riktning och börjar gå dit. Till slut kommer vi upp till en större väg, och när vi ser en minibuss stanna till så springer vi dit. Vi stoppar in huvudet genom dörren och frågar ”Yangshuo?”. Efter ett jakande svar kliver vi in och tar plats. Den sista passageraren får sitta på en gul plastpall bredvid mitt säte. Inget konstigt med det. När det blivit dags att gå av bussen får vi med hjälp av handgester räkna ut hur mycket vi ska betala. Efter ytterligare en trevlig middag med fantastiskt god mat, och en frukost bestående av rostade mackor med jordnötssmör, är det dags att lämna Yangshuo. Vi tar bussen tillbaka till Guilin och spenderar våra sista timmar i Guangxi på en tågstation. Utanför öser regnet ner över staden, och vi tänker att om vi någonsin ska återvända till Kina så är det hit vi ska – till landets vackraste provins.

Besök gärna Evas blogg Nomaden för att läsa mer av vad hon skriver

Text & Bild: Eva Sandberg

Kategorier:Resor

Tagged as: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s