Livsstil

Debatt: Långa straff ger inte färre brott

Det sker brott hela tiden och hela tiden arbetar samhället för att bekämpa brott. Grunden i brottsbekämpning är att när ett brott ske så vidtar man åtgärder så att det inte ska hända igen och för att personen som begick brottet inte skall göra om det. Dessa åtgärder utgör också grunden för straffet. I denna artikel tänker jag berätta om straffets uppgift och varför det inte avskräcker med långa straff. Givetvis bör man få ett straff när man blir dömd för ett brott, men jag tycker inte att det alltid  behöver vara hårt.

Straff är och har alltid varit en stor fråga som ger upphov till många diskussioner. Straffet kan användas på flera sätt och detta är också grunden för åsikter och diskussioner. Man kan använda straffet som man gör i USA, för att försöka skrämma andra genom att straffa hårt med flera års fängelse för en liten förseelse. Låt oss säga att man urinerar på allmän plats, åker fast för det och döms till ett års fängelse. Då är man inte direkt kriminell, bara en aning kissnödig. Man kommer in i ett överfullt fängelse tillsammans med betydligt mer kriminella och härdade fångar och för att klara sig i den hårda fängelsevärlden tvingas man in i den kriminella världen. Detta gör att den som tidigare inte var kriminell blir det. Fängelset i sig skapar därmed kriminalitet istället för att minska. På detta sätt går det till i USA, som också har den överlägset största fängelsepopulationen i världen. De har inte mindre kriminalitet än andra – alltså fungerar inte skrämseltaktiken. Man får inte ner brottsligheten bara för att man straffar folk hårdare.

I Sverige ges inte fängelse för att urinera på allmän plats, men väl böter. Fängelsestraffen som är kortare än ett år i Sverige görs allt oftare om till samhällstjänst för att den dömde skall få något meningsfullt att göra och på så sätt ta sig tillbaka till ett vanligt liv. Detta har varit väldigt uppskattat av de dömda och gett en väldigt god effekt – färre har återfallit  i brott.

IMG_2437

Det viktigaste för att minska brottsligheten är att förebygga nya kriminella och nya brott. Att bara fängsla en brottsling hårt hjälper inte. Risken att just hen ska begå nya brott under tiden i fängelset minskar naturligtvis betydligt, men risken att människor utsättas för nya brott minskar inte. Vi kan likna det vid en parkbänk i en park full med parkbänkar, och just denna bänk är utsatt för klotter. Även om man flyttar den parkbänken så finns det ju många andra parkbänkar att klottra på. Alltså har man inte löst problemet med klottrande, utan bara fått bort den vanprydda bänken.

För att förstå varför inte hårdare straff fungerar mot brottsligheten så måste man börja från andra hållet och ställa frågan: vem begår brott och varför? Vem som helst begår inte bara brott slumpmässigt utan gör det av en orsak. Det kan vara allt från ekonomiska skäl, missbruk, uppväxtförhållanden som gör att de saknar trygghet och inte kan lära sig skilja på rätt eller fel. Att begå brott kan också ”gå i arv” genom andra äldre kriminella. Många bär också på en frustration gentemot samhället, eller andra aktörer i sitt liv, som har svikit dem och därför ser den kriminelle ingen annan utväg än just att begå brott. De flesta kriminella lever också utanför samhället, i ett så kallat ”parallellt universum”, där deras egna regler gäller. När det gäller dessa människor är samhällets mål att motivera dessa människor att börja leva i den vanliga världen där brott inte lönar sig.

Tittar man på våldsbrotten som ju ger anledning till de högsta straffen så har även de en orsak. De begås oftast i affekt och inte kallt och beräknande. Om något får en potentiell gärningsman att avstå från våldsbrottet så är det knappast att han kommer att tänka på risken att hamna i fängelse.
Ca. 70% av mördarna i Sverige är arbetslösa eller förtidspensionärer och de flesta har en psykisk sjukdom.

Det menas ibland att svenska fängelser är en dröm att sitta i, att man får alla möjliga bekvämligheter med tv och gratis utbildning med mera. Bakgrunden till att det ser ut så i svenska fängelser är just tanken om att fångarna ska återanpassas till samhället och hitta en bättre mening med livet än att begå brott. Att ge dem vatten och bröd förstärker enbart deras misstro mot samhället.

Ingen människa föds kriminell utan hamnar där av olika skäl. Därför är det absolut viktigast i ett samhälle är att ha så små klyftor som möjligt där klasskillnaderna inte blir så stora. När frustrationen växer över att vara fattig, sjuk och så vidare, ökar också risken att begå brott.

Läs också:
Studera: Kriminologi på distans

Text: Johan Nilsson
Bild: Liza Kettil

2 replies »

  1. Bra text om ett intressant och även svårt ämne, speciellt när man kommer till extremiteter och de grövre brotten. Mänskligheten går knappast frammåt eller utvecklas av att låsa in en mördare på obestämd tid utan vård. Man skyddar allmänheten möjligtvis den period från återfall samtidigt som man gör den inlåste än mer avskärmad från samhället och i förlängningen förmodligen farligare och mer frustrerad när denne väl släpps ut. Därmed skapar man inget bättre samhälle i förlängningen med endast inlåsning.

    Om man helt bortser från t.e.x anhöriga till brottsoffer, skulle det egentligen vara bäst för framtiden med en så snabb återanpassning till samhället som möjligt genom vård, men samtidigt är det är det respektlöst mot anhöriga? Jag tycker det är en svår fråga, det måste förståss finnas en konsekvens av sitt handlande, frågan är hur man gör detta bäst? Som sagt bra skrivet Johan, det är komplext med brott och straff och det finns väl inga enkla svar då allt inte är svart eller vitt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s