Resor

Kinesiska trappor och städer

Om Guangxi var vår favoritprovins, så var Beijing vår favoritstad. Huvudstaden var min och pojkvännens andra stopp i Kina under den tre månader långa backpacker-resan genom Asien. Efter en otrevlig resa dit från Shanghai -sittande i 90 graders vinkel på ett rökigt nattåg som aldrig blev tyst eller mörkt- så slocknade vi så fort vi checkat in på Leo Hostel 2 i ett av de gamla Hutongområdena. Efter några timmars luftkonditionerad sömn var vi sedan redo att möta Beijing med sommarpalats, en förbjuden stad, tjock smog och allt vad det innebär att befinna sig i Kinas huvudstad.

Bild 1

En bild från vårt vandrarhem, Leo Hostel 2

Vi började vår vistelse i Beijing med att lämna staden för en sevärdhet lite längre norrut: Den Kinesiska Trappan.  Eller just det – muren heter det ju faktiskt, även om vi själva tycker att trappan vore ett mer lämpligt namn. Vi förflyttade oss nämligen mer i lodrät riktning än horisontellt, och det kändes i benen dagen efter ska ni veta. Men nu ska vi inte börja med slutet, utan istället prata om hur vi tog oss till detta underverk. Vanligtvis undviker vi gärna färdiga utflyktspaket, eftersom man oftast kommer undan billigare och får en bättre upplevelse genom att ta sig ut på egen hand. Detta gäller inte för de utflykter vi gjorde i Kina. Vårt vandrarhem anordnade dagligen turer till muren, och vi är helt övertygade om att vi gjorde det bästa valet att åka med dem. Nu fick vi nämligen komma till en del av muren dit övriga turister inte hittar, dit lokalbussarna inte går. Och visst blir det trevligare vistelse när man får beundra själva muren istället för människorna på muren?

Bild 2

Den kinesiska trappan

Känslan av att befinna sig på den kinesiska muren är häftig. Det är ett av världens underverk, och det känns ganska surrealistiskt att stå där. Innan vi åkte dit så var muren i mitt huvud just en (o)vanlig mur, så jag blev lite överrumplad av alla trappor. Så här i efterhand känns det ganska självklart, eftersom det här inte handlar om muren runt en svensk herrgård. Det här är en mur där kineserna stod vakt och där de utkämpade strider. Trappstegen på muren skapades medvetet väldigt ojämna, för att anfallare inte skulle få det så lätt. Lätt blev det då heller inte för oss att klättra här, utan snarare väldigt jobbigt och lite otäckt. På vägen tillbaka var benen darriga och jag var rädd att jag inte skulle kunna ta mig ner igen. Men det gjorde jag såklart.

Bild 3

Festen som gick av stapeln på vandrarhemmet på kvällen efter murbesöket förtäljer inte den här historien, så vi hoppar raskt någon dag framåt. Som tidigare nämnt bodde vi mitt inne bland de gamla hutongerna, så vi fick en väldigt gedigen upplevelse av det gamla Kina. Hutonger i Beijing är områden med smala gränder och gator, och där det står traditionella hus med innegårdar. I vårt område grillades det mycket, och en kväll slog vi oss vid ett plastbord bredvid en grill. På grund av bristande språkkunskaper fick vi hänga med in i köket och välja ut några köttspett ur kylen. Vi bara pekade och log, utan en aning om vad vi skulle få äta. Jag hade tidigare blivit grinfärdig när pojkvännen pratade om att äta hund, men nu känner jag att det jag inte vet mår jag inte dåligt av. Godast på grillen var det pitaliknande brödet, som var starkt kryddat och grillat på två spett. Himmelskt gott, även fast läpparna sved efteråt.

Bild 4

Här grillades det fantastiska brödet som fick läpparna att svida.

Inget besök i Beijing utan att beträda Den Förbjudna Staden. Utanför den här staden finner man också Den Himmelska Fridens Torg. Eller mer korrekt: Torget vid den himmelska fridens port. Torget blev jag väldigt besviken på, för jag hade förväntat mig något häftigare. Fast det var mest stenplattor, några rabatter och någon staty. Vi besökte aldrig Mao Zedongs gravmonument, som finns i anslutning till torget. Men den förbjudna staden gick vi alltså in i. På vägen in dit passerade vi hur många murar som helst – det är en väl dold stad. Till sist kom vi i alla fall fram till den sista porten och kunde göra det förbjudna. Gå in i staden alltså. Den förbjudna staden består av en mängd olika ”gårdar” där alla påminner om varandra. Som svensk känns det underligt att kalla detta för en stad, och att det bott människor här känns ännu mer konstigt. Det är en intressant plats, men vi tröttnade ganska snabbt.

Bild 5

Den förbjudna staden

År 2008 hände det något spännande och svettigt i Beijing, som ni alla säkert känner till. Då stod staden värd för de olympiska sommarspelen, och hade eventet till ära låtit bygga ett fågelbo. Vi ville självklart titta på detta olympiska stadium, så dit åkte vi med tunnelbanan en smogig dag. Faktum är att det nästan varje dag var så mycket smog i luften att vi kunna stirra solen rakt i ögat utan att bli bländade. Den såg bara ut som ett rött litet klot där uppe i himlen. Just denna dag var det så mycket smog att vi knappt såg fågelboet, så det var lite tråkigt. Undrar hur det såg ut i Beijing innan OS 2008 om det var så illa förra året?

Bild 6

Fågelboet bakom smogen

I slutet av en tunnelbanelinje och i utkanten av Beijing kan man hitta Sommarpalatset. Sommarpalatset är en enorm trädgård med en egen sjö. Jag önskar att Sommarpalatset istället låg i Arboga, för jag skulle vilja ha picknick där varje sommardag. Om Sommarpalatset låg i Arboga, eller för all del någon annanstans inte allt för långt bort, så skulle jag köpa årskort dit. Sommarpalatset började byggas runt 1750, av Quianlong-kejsaren för att han ville ha något ställe där han, hans familj och hans nära vänner kunde hänga på sommaren. Känns fullkomligt normalt att bygga en 290 hektar stor trädgård då. Under mitt besök i Sommarpalatset så vandrade jag i skogen, tog en tur med drakbåten och i sjön, promenerade runt en ö och tog hundratals bilder. Smogen som ligger tung över sjön ger alla bilder en mystisk ton. Hit vill jag återvända en dag när smogen bestämt sig för att stanna hemma.

Bild 7

Den konstgjorda sjön vid Sommarpalatset. Den tar upp 3/4 av området.

Det finns mycket mer att se och uppleva i Beijing, men detta är vad vi orkade och hann göra under vår vecka där. När man redan varit på resande fot en månad är man ganska trött i både fötter och själ, så vi tog det ganska lugnt. Kina är inte mitt favoritland, men Beijing är en stad som jag faktiskt tycker om. Jag åker gärna tillbaka för att uppleva nya saker och fler grillkvällar i hutongerna.

Livålevas skribent Eva befinner sig just nu i Nairobi där hon arbetar som volontär. För att läsa mer om Evas tillvaro i Afrika besök hennes blogg Nomaden.

Text: Eva Sandberg

Bild: Tillhör Eva Sandberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s