Resor

Chengdu Panda Breeding Center

Den lilla pandan var på väg ner för backen när hen fick syn på några blad. ”Wow, mat!” såg hen ut att tänka och ryckte genast åt sig en bit. Med fokus på maten fick balansen stiga åt sidan, och den lilla pandan gled på rumpan ända ner till backens slut. Där blev hen sedan sittande, och tuggade nöjt på sitt blad. För vad i livet kan vara viktigare än mat?

Bild 1

Chengdu Panda Breeding Center ligger utanför staden Chengdu i västra Kina. Den här provinsen, Sichuan, är känd för sina pandor och uppfödning finns på flera ställen. På just det här centret föder man upp både jättepandor och röda pandor. Lite otippat finns här även ett stort fjärilsmuseum. Inte med riktiga fjärilar, men däremot tavlor på sådana. Jag och min pojkvän besökte centret under vår långresa genom Asien. Chengdu var vårt femte stopp i Kina, och här finns ärligt talat inte så mycket mer intressant att se än just pandorna. Det skulle i så fall vara den stora statyn av Mao Zedong, som stod på promenadavstånd från vårt vandrarhem; Mr Panda Hostel. Det var Mr Panda himself som avrådde oss från att stanna alltför länge i Chengdu. Vi blev tyvärr kvar där längre än vi ville, på grund av fullbokade tåg, och förstod ganska snabbt vad han menade. Det är svårt att vara spontan i Kina ifall man vill åka tåg, för biljetterna till liggvagnarna går åt fort. De ska man gärna boka så fort de har släppts, vilket är 10 dagar före avfärd.

Bild 2

Röd panda

För att ta sig till Chengdu Panda Breeding Center kan man antingen åka lokalbuss, eller boka en tur med någon arrangör. Vi åkte via vårt vandrarhem och fördelen med det var att vi då kom fram i tid för att se när de unga jättepandorna släpptes ut i ”hagen”. Det finns ingen buss som går så tidigt på morgon, och det här är något man gärna inte vill missa. Att åka buss är givetvis mycket billigare, men vi tyckte helt klart att det var värt varenda öre att åka på en organiserad tur. På plats i parken tog guiden genast med oss till de unga pandorna, för att vi skulle få se utsläppet. När djurskötarna öppnade åt pandorna så sprang de ut i en stor klunga för att komma först fram till maten. De här pandorna var två år gamla, oemotståndligt söta och inte särskilt små. De kivades med varandra en lång stund, innan alla till slut hade lagt sig till rätta med varsitt bamburör i tassarna. Så behagligt de såg ut att ha det där de låg på rygg och mumsade på sin bambu.

Bild 3

Den lilla pandan som jag inledde artikeln med var runt 10 månader gammal, och bodde med sitt syskon och sin mamma i en annan hage. Syskonet låg i ett träd under hela vårt besök, så hen fick vi inte se så mycket om. Men den här andra lilla pandan tultade runt hela tiden, och det syntes tydligt att det fortfarande var en bebis. Motoriken var inte på topp, om man säger så.

Bild 4

Mamma panda

Vårt besök i parken avslutades med en filmvisning. Vi fick lära oss hur svårt det är att få en panda att fortplanta sig. Kemin mellan de två parande pandorna är nämligen extremt viktig. Finns inte den så blir det bråk, och då får man prova med en annan hane. Det är även väldigt svårt att veta om en panda är dräktig, och inte sällan märks det först när förlossningen startar. Pandahonorna låtsas dock gärna vara dräktiga, för att bli bättre behandlade av sin grupp. Precis som gravida kvinnor ofta blir erbjudna en sittplats på bussen så blir dräktiga pandor uppassade av sina vänner. Visst är det häftigt att djur fungerar så likt oss människor?

Besök gärna Evas blogg Nomaden för att läsa om hennes nuvarande äventyr som volontär i Nairobi

Text och Bild: Eva Sandberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s