Krönika

Krönika: Kvävde syslöjden din kreativitet också?

Förra veckan köpte jag tyg. Två färgglada trikåer och det var första gången jag köpte tyg för att sy något själv. Jag har ju aldrig kunnat sy förut. Men nu kan jag! För jag har slutat vara rädd för att göra fel. Jag har kommit på att det är bättre att göra än att inte göra alls. Att det inte måste vara perfekt som jag lärde mig att tro i syslöjden, att rakt skall det vara och i enlighet med mönster och instruktion. Inte klippa snett, inte sy fel, inte göra veck, inte slarva. Varje termin började med en lista på olika typer av arbeten vi skulle göra. Någonstans i första mönsterritandet på första arbetet dog min entusiasm. För jag var visst inte så duktig på att göra rakt och jämnt. Jag fick göra om saker hela tiden och varje projekt tog en massa timmar. I nian kom dock en liten ljuspunkt; alla fick varsin t-shirt att göra om. Det var jättekul! tänk att få designa precis som man själv vill och så svårt kändes det inte heller. Fröken var lite förtvivlad över att alla uppslukades så av arbetet, det tog för mycket tid!

Kvävde syslöjden din kreativitet också?

Nejdå, undervisningen i syslöjd var inte helt bortkastad. Nu när jag vågar sy så har jag upptäckt att jag faktiskt lärde mig en hel del symaskinsteknik i skolan.

Förutom t-shirtsprojektet så kändes det där med att sy aldrig roligt. Det var förstås inte frökens fel att syslöjdslektionerna kändes så negativa. Hon var ju tvungen att följa läroplanen, och i den stod det säkert att jag måste lära mig att sticka, att stryka på fliseline och att nåla kant i kant. Det är ju samma sak inom många andra ämnen, någon har hittat på en massa mål eleverna skall uppnå men har helt glömt bort det där med lust och upptäckarglädje. Skolidrotten går ut på att betygsätta prestationer och man ska helst prova på alla sporter som finns. Många elever får en olustkänsla inför idrott just av denna anledning. Jag tänker att det hade räckt med ett enda mål: att varje elev skall hitta glädje i att röra sig och därför utveckla en motionsvana som håller i sig. Men skolvärden bjuder på fler lustdödare, som musikundervisning och bildlektioner. Jag önskar att lektionerna i musik skulle börja långt tidigare än de gör idag så att alla barn får en chans att lära sig något instrument ordentligt så att de kan sitta och jamma hela högstadiet istället för att sitta och klinka ”I shot the sheriff” på keyboard. Och jag skulle vilja se vad som hände om lektionerna i bild och form tog bort fokus från undervisning i tekniker och istället försåg eleverna med massor av material: färger, papper, tapeter, pärlor, porslin, kottar och tyg. Skit i undervisningen! Man måste inte kunna för att få prova!

Mindre ramar och mer roligt helt enkelt!

Text & bild: Regina Johansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s