Resor

Teknikstrul i Uganda

Tekniken kan vara en prövning när man är ute och reser. Detta var något jag verkligen upptäckte när jag befann mig i Ugandas huvudstad Kampala. Eftersom vi skulle vara i landet en vecka ville vi gärna kunna surfa och ringa med våra telefoner. Det första kortet fixade hotellpersonalen åt mig, eftersom vi inte hade lyckats hitta något ställe som var öppet kvällen innan. Operatörsalternativen var nu MTN eller Warid, och jag valde den sistnämnda och gav MTN till min kollega. Sagt och gjort. Jag bad pickolon om en sax, och han kom tillbaka med ett rakblad. – Det där går aldrig, tänkte jag, och insisterade på att få en sax. Men han var envis, Hamza, och sa att han skulle fixa det åt mig. Han skulle förvandla mitt Warid-simkort till ett micro-sim så att jag kunde få in det i min smarta telefon. Han stod där och pillade, skar med ett rakblad och jämförde i nästan en halvtimme. Eftersom han inte hann bli klar innan vi skulle åka så skickade han med mig rakbladet. Jag skar till det sista på bussen. Kortet passade perfekt och triumferande startade jag telefonen men där tog det stopp eftersom kortet behövde registreras. Hade blivit förvarnad, så jag tog det med ro. Senare under dagen stannade vi till vid ett Warid-tält, men killen på plats verkade inte veta hur man registrerar simkort utan försökte istället sälja mig ett nytt. Jag köpte istället ett MTN-kort på andra sidan gatan. Vi frågade flera gånger om det skulle gå att använda kortet direkt. Hon lovade och svor på det, så vi kunde ju inte annat än att tro på henne.

På den skumpiga bussen började jag sedan skära till mitt nya simkort, och tog ett finger när jag ändå höll på. Proceduren försvårades en aning av blodet, men till sist så fick jag till det. Nöjd med mig själv startade jag telefonen för att mötas av uppmaningen att stoppa i ett simkort. Jag skar lite till och försökte igen, men icke. Min telefon ville inte alls kännas vid att det satt ett vackert tillskuret micro-simkort bakom skalet. Irriterande nog blir jag utan fungerande telefon resten av eftermiddagen. På kvällen gav vi oss sedan ut på jakt igen, kollegan och jag. Tillbaka till samma galleria som kvällen innan, i hopp om att öppettider var bättre på en måndag. Till vår lycka hittar vi en MTN-butik där personalen vet både hur man registrerar kortet och hur man klipper till dem för att få micro-simkort. För det 2-sekundersjobbet ville de ha 5000 ugandiska shilling – att jämföra med själva simkortet som bara kostade 2000. Ingen idé att knussla om 12 kronor tycker jag, och beordrar att få kortet klippt trots att kollegan börjar protestera mot det höga priset.

Simkortet var nu registrerat, och jag kunde ta emot samtal. Men det var det mobila nätverket som var viktigast för mig, så killen bakom disken justerade nätverksinställningar i min telefon och äntligen skulle det fungera. Jag testade att öppna en sida i webbläsaren och kände hur hopplösheten tog tag i mig när jag direkt möts av ”Sidan kunde inte visas”. Det visade sig onekligen svårt att få möjligheten att slösurfa i Uganda.

Namibia mm 317

För att läsa mer om Evas nuvarande äventyr i Nairobi besök hennes blogg Nomaden

Text: Eva Sandberg

Bild: Liza Kettil

Kategorier:Resor

Tagged as: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s