Resor

Resekrönika: Konsten att åka buss i Kenya

Jag hade befunnit mig i Kenya i tre dagar när jag insåg att något som varit så enkelt på alla platser jag tidigare besökt, är en hel vetenskap i det här landet. För första gången någonsin kunde inte Google hjälpa mig. Det finns helt enkelt ingen webbplats med tidtabeller, ingen webbplats där man kan söka hur man tar sig från punkt A till punkt B med kollektivtrafiken. Om jag vill åka buss måste jag i förväg ta reda på vilken buss jag ska använda, varifrån den går och var jag ska be om att få bli avsläppt.

Konsten att åka buss i Kenya

Att åka kollektivt brukar vanligtvis inte vara en sån utmaning som det var i Kenya!

Nairobi National Museum var platsen dit jag ville åka buss min första lördag i Kenya. När Google svek fick jag istället vända mig till min hyresvärdinna och fråga hur jag skulle gå till väga. Instruktionerna jag fick var att jag skulle följa vår väg upp till motorvägen, ta en gul buss på andra sidan och be att få bli avsläppt vid Museum Hill. Jag stirrade på henne och kunde inte tro mina öron. Hade hon just sagt att jag skulle korsa motorvägen? Vägen som det i Sverige är förbjudet att som fotgängare överhuvudtaget befinna sig på? När jag frågade om hon var seriös så skrattade hon roat. Ja, bussen gick på andra sidan, så jag skulle bli tvungen att korsa vägen.

Jag begav mig iväg, och med hjärtat i halsgropen lyckades jag ta mig över till andra sidan motorvägen. Med fyra filer i vardera riktningen gällde det att tajma rätt och inte tveka, för då blev man stående där – på fel sida. När jag kommit över började jag gå i rask takt i bilarnas färdriktning. Jag kom fram till en busshållplats till sist, och där ställde jag mig för att vänta. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle göra mer än att stå där. Vinka in en buss? Tänk om det var fel buss? Vad räknas som gul?

Konsten att åka buss i Kenya

När inte Google står till tjänst får man göra som på den gamla goda tiden – fråga efter vägen!

Efter att ha stått där ett tag var det en matatu, minibuss, som stannade för att släppa av passagerare. Ordet matatu kommer från swahiliskans tatu, som betyder tre. Från början hade nämligen alla matatus ett fast pris på tre mynt. Nu kostar det olika beroende på hur långt man ska åka. På varje matatu finns en förare och en bussvärd, som tar emot betalningen. Den här bussvärden undrade nu om jag ville åka med, och jag frågade om de skulle till Museum Hill? Det skulle de, och jag fick hoppa på. Inne i bussen spelades discomusik på högsta volym och jag såg antagligen ut som en skrämd hare där jag satt, med väskan i ett stenhårt grepp i knät. 30 kenyanska shilling fick jag betala för resan, och bussvärden sa till när det var dags för mig att gå av. Väl ute från bussen igen så jag bron som min hyresvärdinna nämnt, och jag förstod att jag blivit avsläppt på rätt plats. När jag sedan hittade muséet, efter en stunds letande och korsandet av ännu en mångfilig väg, förstod jag att jag klarat det. Jag hade lyckats överleva min fösta matatu-resa. Att jag inte hade en susning om vad platsen där jag gick på kallades tänkte jag inte på då. Hur jag skulle hitta hem igen var ett framtida problem…

Läs mer av Eva på hennes blogg Nomaden

Text: Eva Sandberg
Bild: Liza Kettil

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s