Krönika

Debatt: Våldsbrott är inte så vanliga som du tror

Intresset för kriminologi ökar och det är kul.  Visst är det läskigt men samtidigt lite fängslande att dagligen få läsa om saker som ”Slaktade sin sambo med en yxa” eller ”Pojke misshandlade äldre man i hemmet”.
Rubriker som dessa skapar en bild av att våldet blir allt grövre och ökar stadigt, men de speglar inte verkligheten särskilt ofta. Det används ofta som ett oantastligt faktum att samhället har blivit allt mer våldsamt sedan tillkomsten av den moderna medieindustrin med film, tv och datorer. Det är få brottsvågor som egentligen är nya fenomen trots en medieframställning som visar på motsatsen. Medias framställning av brott leder till att skapa en ökad oro bland folk i allmänhet, speciellt kvinnor och äldre.

Historiskt har det sett ut såhär: i samband med varje ny medieinnovation så har brottsvågor intensifierat rädslan hos människan. Från 1700-talets teaterproduktioner, biografens födelse och utvecklingen av billigare och sensationsbetingade publikationer mot slutet av 1800-talet, till jazz och pulp fiction på 1900-talet har populariserat rädslan.

brott i media

Kvällstidningarna har lärt sig vilka nyheter som säljer bäst. Ju blodigare och brutalare desto bättre. Ett och samma brott kan ge upphov till tiotals artiklar, medan ekonomisk brottslighet eller småstölder knappt nämns. Därför bör man inte se media som en spegling av verkligheten, menar skribenten Johan Nilsson.

Vilka brott hamnar på förstasidan?
När medier ska ”konstruera” brottsnyheter så tar de hänsyn till två olika faktorer. Dessa integrerar med varandra och avgör tillsammans vilka nyheter som väljes och hur dessa ska presenteras. Det första är nyhetsvärdet. Det formas av en rad tekniska, politiska och ekonomiska krafter som begränsar formen och innehållet av en inkommen händelse vid just den givna tidpunkten för nyhetsinsamlingen. Nyhetsvärdet styrs av hur massmediekonsumenterna kan tänkas ta emot nyheten och hur väl nyheten fångar det offentliga känsloläget – vad vill konsumenterna ha? Detta leder oss till den andra faktorn – medierna vill också sälja lösnummer.

Vad säljer då lösnummer? Jo, unga flickor eller äldre personer är perfekta brottsoffer. Den bilden är överdriven och har en dålig förankring i statistisk data. Den som löper störst risk att utsättas för brott är i själva verket en man i 20-25 års-åldern som vistas på pub eller nattklubbar, men sådana offer har inte så stort nyhetsvärde.

Vad som också säljer är sexualbrott och våldsbrott, och av all brottsrapportering så är dessa typer konsekvent överrepresenterade i förhållande till den officiella statistiken. Aldrig har rapporteringen om kriminalitet och våld varit så påtaglig som den är idag. Vi är helt enkelt mer intresserade av kriminalitet. Dessa typer av brott är så klart mest intressanta för läsaren. Det finns också en praktisk faktor av att skriva om dessa brott, den är enkel att hålla vid liv och är berättarvänlig. Förutom själva brottshändelsen så kan man göra intressanta ”före-brottet-berättelser” (beskrivning av offer och anhöriga,förövare, uppväxt osv.) och även ”efter-brottet-berättelser” (följa rättegångar, juridiska- och straffrättsliga diskussioner och så vidare.)

 Vad ger nyhetssorteringen för konsekvenser?
Sällan eller aldrig syns de brott som är typiska för de mer välbärgade i samhället, så kallade white-collar crime (ekonomisk brottslighet, företagsbrott etcetera.) Brotten som porträtteras i medier är istället brott som till störst del utförs av de socialt utsatta grupperna.

Program som Efterlyst späder tyvärr på den bilden då det även där är nästan enbart dessa typer av brott tas upp. Forskning visar att dessa program uppmanar kvinnor att se sig själva som potentiella offer. Samma forskning säger också att de flesta kvinnliga tittare stämmer in på denna bild. Detta medför i verkliga livet att kvinnor gör förändringar i sitt beteendemönster.

Alltså: Människors stora intresse för brott och kriminalitet gör att det får större utrymme i media. Då man vill sälja lösnummer sorteras det värsta ut och trycks på löpsedlarna. Detta ger en snedvriden bild av hur brottsligheten verkligen ser ut, och många människor känner rädsla i onödan för att utsättas för brott. Intresset för kriminologi ökar – på gott och ont.

Läs också:
Debatt: Långa straff ger inte färre brott

Text: Johan Nilsson
Bild: Regina Johansson

1 reply »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s