Livsstil

Debatt: Hemlöshet är inte ett olösligt problem!

Någon har sagt att en kan bedöma ett samhälle efter hur det tar hand om sina sämst lottade. Det kan ligga ett stänk sanning i det påståendet. I nästan alla samhällen, oavsett storlek, finns personer som kan väcka olust eller rentav anstöt bara av att befinna sig på torget eller utanför mataffären. De flesta förbipasserande väljer att plötsligt se väldigt upptagna ut eller titta bort när en passerar kvinnan som kan ha en röd, bylsig täckjacka och en mössa med trycket Anaheim Mighty Ducks. Du vet förmodligen att det är ett amerikanskt NHL lag och förstår också att kvinnan inte har en aning om det – och att hon inte bryr sig alls. En tanke som helt på egen hand sig fram är att hon kunde väl valt ett lag som inte låter så fånigt. Eller att hennes Tensonjacka var populär på 80-talet och egentligen skulle bäras av en man. När hon rör sig är det inte utan ansträngning. Men hon förefaller ändå ha vissa rutiner som har betydelse för henne, som det mönster hon följer när hon letar igenom torgets papperskorgar efter pantburkar. En av orsakerna till vår upplevelse av obehag kan vara att vi har olika referensramar att vi har så olika utgångspunkter när vi tolkar vad vi ser. Vår föreställning av situationen styr vår rädsla vilket felaktigt kan leda till uppfattningen att kvinnan är farlig när hon i själva verket är fattig.

Idag ser en relativt ofta kronisk hemlöshet, psykisk ohälsa, missbruksproblematik, fattigdom och trauma – men mer sällan själva människan bakom som drabbas. Sverige har historiskt alltid varit ett föregångsland i sociala frågor. 1994 togs beslut om att alla stora vårdinrättningar skulle stängas. Detta innebar att alla som bott hela sina liv på institution plötsligt skulle ut i samhället, vilket många inte klarade utan blev hemlösa. Antalet självmord ökade. Dagens alltmer hårdnande villkor gör att många som tidigare levt på marginalen idag inte klarar upp sin situation utan hamnar i hemlöshet. När vi gick med i EU ökade av naturliga skäl de som sökte Sverige som en plats att bo och arbeta i. När EUs gränser förändras ändras också vilka människor som har möjlighet att komma till Sverige. Vems eller vilka problem behöver lösas och i så fall hur? Och framför allt är bostadsfrågan ständigt aktuell.

DSC_0045 (44)

Hemmet är för de allra flesta livets trygga punkt. Vart är du trygg om du saknar ett eget hem?

Det finns i Sverige idag drygt 34000 människor som räknas som hemlösa. Det är många människor men inte ett olösligt problem. Housing First, Bostad först är en metod som utvecklats av Sam Tsemberis, vid  universitetet i Colombia. Metoden utmanar vårt tidigare tänk runt hemlöshet. I stället för den traditionella bostadstrappan som innebär att gå via ett härbärge, till ett försöksboende till en träningslägenhet och sedan i bästa fall en egen lägenhet så får du bostad direkt. Den hemlöse får hyreskontrakt och nycklar i handen trots missbruk och psykisk ohälsa. Då ställer sig vän av ordning frågan: hur ska det gå till? De klarar ju inte av sig själva, hur kan de då klara av en bostad? I konceptet utgör bostaden bara den ena halvan. Den andra halvan är kontinuerlig hjälp och behandling för den typ av problematik som personen i fråga har. Eller som upphovsmannen uttrycker saken ”Housing first, not housing only!”-

Principen är att samhället gör en ekonomisk vinst genom att hoppa över alla steg och i stället lägga pengarna på en målmedveten och genomarbetad behandling. Sannolikheten att du ska lyckas är större när du får en möjlighet att bo som andra och också bli behandlad som andra. Kort sagt, en normalisering av livsvillkoren. Olika steg visar att chansen är relativt stor att du misslyckas, något du kanske också gör när omgivningen förväntar sig precis det. Kraften i omgivningens förväntningar är stor.

Principerna bakom Housing First:

  • Den enskilde skall välja möbler och inredning själv så långt det är möjligt.
  • Boende är en fråga, behandling en annan. Den enskilde skall ha stort inflytande över vilken form av behandling som den vill ha.
  • Återhämtning är centralt, behandlingsinsatserna får kosta
  • Social delaktighet i samhället är viktigt.

Det har visat sig i undersökningar att hyresvärdars största problem har varit misstro mot hyresgästers brist på inkomst och att de inte kan få behandling och hjälp när det behövs.  Modellen med Bostad först tar hänsyn till detta. När den hemlöse väl har en bostad kan övriga frågor bearbetas. Viktigt dock att detta sker på frivillig basis. Genom bostaden finns en grund att stå på som gör det lättare att hantera andra faktorer som kan påverka den enskildes livssituation. Ansvaret flyttas gradvis över till den enskilde. Målet är självständighet i livets alla områden.

DSC_0006 (27)

Först en egen bostad, sedan kan övriga livets frågor hanteras.

Housing First är ett program som är lämpligt för de allra svåraste fallen av hemlöshet. De flesta har återfått kontrollen över sina liv efter 36 månader. Statistik visar att 85% av hyresgästerna i Housing First är framgångsrika och har tidigare provat mer traditionella lösningar som bostadstrappor.

Läs gärna Pathways to housing för mer detaljer.

Hemlöshet är inte ett olösligt problem! Det handlar om att våga ta steget och satsa för att i slutändan göra en för samhället ekonomisk vinning och för individen en livsavgörande vinning.

Text: Raimo Norrgran Kettil

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s