Krönika

Krönika: Att veta vad jag är!

Att veta vad en skall benämna sig själv är inte alltid så enkelt. För dryga tjugo år sedan blev jag vegetarian. Jag skulle önska att jag kunde skriva att det var med en ideologisk övertygelse som grund, men så är inte fallet. Istället ville jag vara lika cool som mina kompisar som var vegetarianer och protesterade mot djurförsök. När jag gick i sexan kändes det otroligt viktigt att passa in och därför blev jag vegetarian, skaffade mig en svart jeansjacka med knappar med viktiga budskap och ordnade en namninsamling mot utfiskningen av världshaven. Där och då startade ett politiskt engagemang även om jag inte var medveten om att så var fallet.

Något år gick och jag konstaterade att det kanske inte var så häftigt att vara vegetarian trots allt. Det var mest jobbigt eftersom det ofta innebar att jag i sociala sammanhang blev utan mat. När det skulle grillas korv med scouterna var mitt alternativ ett korvbröd med ketchup och senap. Skolmaten var dock det största problemet eftersom jag varje dag under hela högstadiet fick broccoligratäng. Har än idag lite svårt för broccoli av denna anledning. Alltså beslutade jag mig för att börja äta kött igen. Hur göra för att ställa om från att vara vegetarian till att äta kött igen? Själva lukten av köttet fick mig ju att må illa! Konstaterade ganska snart att det där med att äta kött fick nog vara ändå, det var alldeles för jobbigt och för plågsamt att utsätta sig för tillvänjningen. Alltså fortsatte jag att vara vegetarian och blev även politiskt engagerad längs vägen.

Åren gick och med ökad kunskap blev valet att vara vegetarian även ideologiskt. Ju mer jag lärde mig desto klokare insåg jag att det var att vara just vegetarian. Att leva enligt en övertygelse är enkelt när en lever ensam men inte lika enkelt när en lever i en familj. Längs vägen träffade jag kärleken som inte alls tyckte det var särskilt roligt med vegetarisk mat. För min skull kunde han dock tänka sig att äta lite mer grönt, ja kanske till och med prova lite vegetarisk mat. När så han kompromissade blev min kompromiss att börja äta kyckling för att göra matlagningen lite lättare i vår familj. Att ta steget till att börja äta kyckling kändes märkligt. Jag fortsatte att kalla mig vegetarian, men skämdes nästan lite varje gång jag anmälde mig på en tillställning där det serverades mat och jag uppgav specialkost.

Nästan tio år har passerat sedan jag slutade att vara vegetarian. Familjens kost består idag till största delen av vegetarisk mat. Någon gång i veckan äter vi kyckling eller fisk och kanske varannan vecka äter övriga familjen kött. Det händer allt oftare att vi faktiskt äter helt veganskt vilket är något som också tilltalar mig. Så vad är jag då när jag nu inte är vegetarian även om det är vad jag ser mig som. En fuskande vegetarian, kan en vara det? Lärde mig ett nytt begrepp idag som plötsligt gav mig rätt etikett. Jag är en flexitarian! Det vill säga en person som till största delen äter vegetarisk kost men ibland kan tänka sig fisk, fågel eller kött. För min del utesluter jag fortfarande köttet och ser fortsatt inte någon anledning till att bli köttätare igen. Nu vet jag vad jag är och det är skönt. Jag är inte en fuskande vegetarian, jag är en flexitarian som helt väljer bort kött.

IMG_5467

Liza Kettil, skribent och flexitarian!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s