Ekonomi & Arbetsliv

Rapport från mjölkgården: Vårbruk och grönbete

Nittio bestämda kor som innehar ett stycke familj – Helen Andersson från Uddevalla delar med sig av en liten inblick i vardagen på en gård med mjölkkor, där kor är som kor är mest.

kohage

Vår skribent Helen bloggar också, på barod.se . Där får du lära känna kossorna och följa bondes vardag – garanterat mycket skratt, men också allvar.

Det var ett tag sen sist och vinter har passerat, våren är snart över och
sommaren knackar på dörren. Vintern har förflutit med tillförsikt, fodret från i somras visade sig vara av toppkvalité och kossorna har tackat genom att stundtals nå toppresultat våra
mått mätt! Vid några tillfällen har korna i lösdriften med robotmjölkning nått upp
till ett dygns-snitt på 39,1 l! Man häpnar- och håller i hatten- för efter
sådana nedförsbackar väntar med all säkerhet ett rejält fartgupp i form av
sviktande juverhälsa. Att kossorna lyckat åstadkomma denna ökning på samma gång som Arla motvilligt lättar på börsen är ju nästan för bra för att vara sant! Äntligen lite plus i
kassan, efter de senaste åren som varit en hård prövning. Även sådana här
positiva trender i mjölkpriset brukar sluta med djupdykning, men det förtränger vi tills vidare.

Läget på gården just nu:

Vårbruket är avklarat och det sticker på gärdena, majsen är sådd men har inte
kommit upp ännu. Efter de senaste dagarnas regn- och åskväder med klibbig hetta
har gräset löpt amok och inom en vecka är första skörden ett faktum.

Stängselsläggan används flitigt och nästan alla djur som ska ut är ute. De uppbundna mjölkkossorna i besättningen gjorde världen osäker i går. Man håller andan då de brakar ut, brakar in igen, och brakar igenom där de inte ska braka igenom.. De gamla kärringarna är ingen fara med, bara man (med händernas väl och ve som insats) får knäppt lös bindslena så gasar dom på med tuttarna slängandes från sida till sida, ut i friheten. Man blir rörd in i själen av att se deras glädje, äntligen! Givetvis har de redan dagen innan, då hagen färdigställdes koll på att något var i görningen. Kossor ser och hör ALLT. Är de gamla och erfarna lägger de ihop 1+1 , kryddar med solsken och saken är biff. Bete it is! Att de redan efter två timmar är precis lika angelägna om att gå in igen är en annan historia.

De yngre är inte lika självsäkra utan måste nödvändigtvis springa ut och in minst
100 gånger (gärna skitandes) innan det kan bestämmas att man kan nog kan vara
utomhus utan att falla av pinnen. Åh jaja..

Skönt är det när djuren är ute – och oroligt. Man vet ju aldrig vad dom ska hitta på liksom. Vilka trädgårdar ska de ödelägga i år..? Och när..? Men det är bara att flyta med, och inte ta ut oro och jakten i förskott. Det enda man kan vara säker på är att det inte kommer bli som man tänkt sig. Carpe diem – Fånga dagen!

Vill du ha mer ko-läsning? Titta in på Helens blogg En bondes betraktelser

Läs också Helens tidigare texter på Livåleva:
Vad händer på mjölkgården?
Brunst och ödmjukhet
Sommarrapport från mjölkgården

Text & bild: Helen Andersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s