Livsstil

Svenska seriemödare

Telefonen ringer, polisen springer och letar efter mig, men mej hittar dom ej. Men min övergivna bil har ni hittat nu och det är ju ändå något och vill ni gissa en gåta så leta i det våta ifall ni tror att jag är där. Ja, mina vänner, varför nu detta som kan synas som en dåres verk och det kan hända att det är det också som man känner sig själv känner man andra och där ser ni i dag röd i morgon död man vet aldrig när det är tid att lämna in. Ja, nu skall jag bara i korthet omtala vad jag gjort och varför så att ni skall slippa att ljuga för den nyfikna allmänheten.(…) Och det sista har hänt för att jag bedragits av en kvinna, som betydde allt för mig. Hon har svikit mig och jag lönar svek på detta sätt. Den 21 august klockan 24 slog jag ihjäl min far och min mor och tände på. Sedan körde jag till den svekfulla flickan i Hurva och kom dit kl 0.30. Sedan jag sett mig omkring slog jag ihjäl henne och hennes chef klockan 1.30 och tände på klockan 2. (…) Utan att skryta är detta det enda jag dugt till.Ja, nu är klockan 4 den 22 augusti 1952 och jag slutar mitt sorgliga liv med hopp om att bli förstådd och förlåten av dem som har lust och möjlighet därtill. Glad, lugn och beredd går jag i döden, ty allt har nu uppfyllts.
Tore Hedin, mördare, adress okänd.
P.S. Mina föräldrar dödade jag för att de skulle slippa lida för vad jag gjort. D.S.

Så skriver polisen Tore Hedin i sitt självmordsbrev den 22:a augusti 1952 efter att den natten ha mördat hela nio personer, däribland hans egna föräldrar och hans egen fästmö. Några år tidigare mördade han, vilket han beskrev i brevet, också kvarnägare Allan Nilsson av ekonomiska skäl. Totalt 10 personer. För att kallas seriemördare krävs att någon mördar minst tre personer vid olika avgränsade tillfällen, alltså en person vid tre olika tillfällen. På så sätt är inte Tore Hedin någon seriemördare men väl en massmördare.

IMG_7900

I skydd av nattens mörker kan hemska gärningar begås

Seriemördare har genom tiderna alltid fascinerat, främst amerikanska seriemördare där man genom filmer och souvenirer får ta del av deras, allt som oftast, tragiska livsöden som leder fram till att de blir dessa fullständigt hänsynslösa ”odjur”. Vi har hittills genom tiderna 3 stycken seriemördare i Sverige. Den första var Anders Lindbäck, som föddes i Brålanda i Dalsland år 1803, och blev så småningom präst och valdes år 1861 till kyrkoherde i Silbodal socken i Årjäng i Värmland. När han tillträdde så hade socknen hela 40 stycken som bar fattigunderstöd, vilket var en tung ekonomisk börda för en fattig skogsbygd. Lindbäck ville därför minska dessa kostnader och genomdrev en del förordningar och bestämmelser och 1864 blandade han dessutom arsenik i nattvardsvinet vilket ledde till tre personers död, en i oktober, en i november och en i december. Han begick även mordförsök på ytterligare fyra personer. Lindbäck dömdes till döden men tog emellertid sitt eget liv genom att hänga sig i fängelset i Karlstad.

Den andra var John Ingvar Lövgren, född 1930. Han dömdes för tre mord mellan 1962-1963 och erkände även ett fjärde mord som begicks 1958 men blev aldrig åtalad för detta mord som blev preskiberat år 1973 men ses av polisen som polisiärt uppklarat. Lövgren är i media känd som ”Sveriges mest avskydde man” och i folkmun även kallad ”Flickmördaren” på grund av hans hänsynslösa mord på framför allt de två sista, de på två flickor, på respektive 6 och 4 år. Lövgren dömdes till sluten rättpsykiatrisk vård på Salberga men var vid sin död år 2002 utskriven på grund av sin mycket dåliga hälsa. Boken Mannen på balkongen av Sjöwall/Wahlöö är baserad på Lövgrens gärningar.

Den tredje är den då 18-årige Anders ”den obarmhärtiga samariten” Hansson som mellan oktober 1978 och januari 1979, när han jobbade som beredskapsarbetare, förgiftade åldringar på Malmö Östra sjukhus med de frätande rengöringsmedlen Gevisol och Ivisol. Han erkände 27 mord och 15 mordförsök men det var oklart hur många som dog en naturlig död och hur många som blev förgiftade. Hansson kunde till slut dömas för 11 mord och 16 mordförsök. Motivet var att han tyckte synd om de gamla och även gamla som han ansåg vara besvärliga. Straffet blev sluten psykiatrisk vård och sedan början av 1990-talet är han en fri man.

Sverige har haft serieskyttar i modern tid också, John Ausonius (Lasermannen) 1991-1992 och Peter Mangs 2003-2010 men dessa kan inte heller klassas som seriemördare då Lasermannen dödade en person och Peter Mangs två. Länge var Thomas Quick också seriemördare då han erkände ett 30-tal mord och dömdes också mellan 1994-2001 för åtta mord men blev sedermera frikänd från samtliga då bevisningen var minst sagt bristfälliga. Hur mycket samhället än ville ha en seriemördare så gör det honom inte till en. Även om vi ligger en bit efter framför allt USA så har vi i Sverige inte varit befriade från seriemördare men vi ”producerar” långt ifrån lika många. Det finns olika anledningar till det men det får i så fall bli i en annan artikel.

Text: Johan Nilsson

Bild: Liza Kettil

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s